Åklagare Alberto Nisman nämns 146 gånger i Wikileaksdokumenten. Han frågade många gånger USA-ambassaden innan han gick vidare med sitt arbete. Ambassaden bestämde "Iran-spåret" för den argentinske utredaren om vem som låg bakom terroristattentatet den 18 juli 1994 som krävde 85 liv och 300 skadade.

Åklagarens död som skakar Argentina

Av Dick Emanuelsson

Intervju med Jorge Beinstein, argentinsk vänsterekonom. Audio:

https://app.box.com/s/lkgwtqde11ka5cz93cazxuhuyiaz9v8g

TEGUCIGALPA/BUENOS AIRES / 2015-01-25 / Den allmänne åklagaren Alberto Nismans död förra veckan skakade om Argentina. Mord eller självmord? var frågan som 45 miljoner argentinare ställde sig.

Den politiska högern gick omedelbart ut och anklagade president Cristina Fernandez de Kirchner för att ligga bakom mordet mot Nisman. Åklagaren skulle nästa dag, måndagen den 19 januari, presentera sin utredning på 290 sidor inför ett kongressutskott. Rapporten pekar ut presidenten och utrikesminister Hector Timmerman för att vilja mörka och upphäva Interpools internationella arresteringsorder mot sju iranier och en libanes.

Hector Timerman och Christina Fernandez de Kirchner

Dessa utpekas för att ligga bakom terroristattentatet mot den israeliska-argentinska stiftelsen Amai den 18 juli 1994. Åttiofem människor dödades och 300 skadades när en explosion praktiskt taget raserade byggnaden i centrala Buenos Aires.

18 juli 1994. Byggnaden raserades.

Interpoolchef dementerar

Timmerman, som kommer från en judisk familj, anklagades i åklagarens utredning för att ha fört separata förhandlingar med Iran om ett handelsavtal mellan Iran och Argentina i utbyte mot att Argentina av Interpool skulle kräva ett upphävande av Interpools arresteringsorder, en uppgift som Timmerman med frenesi tillbakavisade förra veckan. Även Interpools högste chef till och med 2014, Ronald Nooble, dementerade detta påstående i ett öppet skriftligt uttalade och hävdade att Timmerman och den argentinska regeringen i stället underströk behovet av att Interpool inte upphäver sin arresteringsorder.

Jorge Beinstein.

Flamman har talat med Jorge Beinstein, en erkänd ekonom och vänsterveteran från en judisk familj i Argentina.

– När attentatet ägde rum sågs det mest troliga spåret utgöras av poliser inom Buenos Airesprovinsen samt ett antal personer från extremhögern. Lastbilen som sprängämnena hade lastats på tillhörde en polisofficer med anknytningar till knarkmaffian. Men han släpptes i brist på bevis, säger Beinstein.

Israel-Argentina-USA

Men där fanns också ett internationellt spår som kallades “det Syriska Spåret”. Det hade inget att göra med den syriska staten, menar Beinstein utan var ett mer traditionellt narkotikanätverk med förgreningar till Alepo i Syrien och Turkiet.

– Det “iranska spåret” kom i blickpunkten omedelbart efter attentatet då en representant för Israels UD flög till Buenos Aires och sammanträffade med USA:s ambassadör i Buenos Aires och Carlos Menem, dåvarande president i Argentina. Nu, efter att Wikileaksdokumenten har avslöjats, vet vi att samtalsämnet handlade om vilken version man skulle ge för attentatet. Man bestämde sig för det “iranska spåret”.

Beinstein nämner en annan kuriös händelse. I Amia pågick ett möte som leddes av ordföranden för Alaia. Det är en paraplyorganisation för israeliska organisationer i Argentina som är politisk och öppet sionistisk till sin karaktär och som kontrollerade Amia. Alaias ordförande föreslog de närvarande att gå ut och dricka en kopp kaffe i nästa kvarter. Mötet ajournerades tio minuter innan bomben exploderade i Amia.

I Argentina lever 300.000 personer som betraktar sig som judar. Beinstein uppger att den israeliska säkerhetstjänsten Mossad har ett väl utvecklat nätverk i landet och den judiska kolonin har ett starkt politiskt och ekonomiskt inflytande.

Mossad har förgreningar i de högre sfärerna i det argentinska
samhället, som i fallet med Tucumans guvernör Jorge Alperovich.

Inga spår på Iran

– Undersökningarna gav inget reellt för att några iranier skulle vara inblandade i attentatet. Inga som helst bevis har lagts fram. För att utredningen skulle accelerera och ge resultat tillsatte president Nestor Kirchner den allmänne åklagaren Alberto Nisman som chefsutredare 2005.

– I slutet av förra året riktades en rad anklagelser om korruption mot president CFK som var helt falska. Men under 15 dagar höll medierna drevet i gång.

Man måste se Nismans anklagelser mot presidenten och hennes regering om att “mörka” det iranska spåret som en politisk förevändning för att destabilisera regeringens arbete och Argentina, menar Beinstein.

“Nestor, kom hit och hämta henne”! har denna kvinna från den argentinska extremhögern skrivit. Nestor är president Cristina Fernandez´ make som avled i cancer 10 december 2007. Bilden togs dagen efter att åklagare Nisman avlidit, mördad eller självmord. Högern anklagar regeringen för dödsfallet.

Framträdde i medierna dygnet runt

– I Argentina är det semester fram till i mitten av januari. Nisman befann sig i Spanien när han plötsligt, den 11 januari, bestämmer sig för att avbryta semestern och återvända dagen efter till Argentina, uppger Beinstein.

Nisman hade inte för vana att uppträda i medierna men framträdde dag som natt i medierna och berättade om sina anklagelser mot presidenten.

– Han berättade bland annat att han hade band från avlyssningar med representanter för Piqueterorörelsen (arbetslösa) och när vi lyssnar på dessa så är det rent nonsens till innehåll. Det du och jag talar om just nu är mycket mer allvarligare än vad som framkommer i dessa avlyssningar, säger Beinstein med indignation i rösten.

”Död åt odjuret”! Ytterligare en öppen sublim uppmaning till att mörda president Cristina från den höger som applåderade militärkuppen den 23 mars 1976 som inledde försvinnandet av 30.000 argentinare, majoriteten ungdomar.

Ingen juridisk rapport

De 290 sidorna som Nisman skulle lägga fram inför ett kongressutskott, ingen domstol, ifrågasätts allt mer av juridiska experter. I söndagens nummer av dagstidningen Pagina 12 skriver grävarjournalisten Raul Kollman att många jurister har reagerat över innehållet och karaktären på Nismans rapport.

“Rapporten verkar inte vara skriven av Nisman. Texten verkar heller inte vara skriven av en advokat. På de 300 sidorna av anklagelseakten finns inte ett enda juridiskt citat. Det finns inga hänvisningar till någon rättspraxis eller den eller den domstolens uttalande. Att anklaga presidenten och utrikesministern, inklusive för politiska beslut eller en promemoria som framröstats av kongressen, kräver mycket juridisk uppbackning och tekniska förklaringar som stöder anklagelsen.

Rapporten smulades sönder av enorma referenter inom den argentinska rättsapparaten som Raúl Zaffaroni och Julio Mayer som är överens om att även om omständigheterna skulle bevisa att Nismans anklagelser var korrekta, så utgör de inte ett brott. Med tanke på den förväntade stormen (läs reaktionen på Nismans rapport), kunde inte åklagaren hänvisa till ett enda fall. Det är mycket märkligt”, uppger Zaffaroni och Mayer.

USA-kampanj

Från USA har det hörts röster från både republikaner som demokrater som kräver en ekonomisk eller politisk “intervention” med hänvisning till fallet Nisman.

– Medier i USA påstår att regeringen Kirchner allt mer liknar en “Chavezregering” vilket är osant och ogrundat, understryker Beinstein.

Han tror att den politiska destabiliseringskampanjen som pågår mot regeringen representeras av två aköter; en nationell kampanj ledd av högeroppositionen och en internationell kampanj.

– Tänk på att Argentina befinner sig några steg från att ansluta sig till handelsorganisationen Brics (Kina, Ryssland, Sydafrika, Brasilien och Indien). Vad vi bevittnar är en politisk manöver från USA:s sida med målet att inte bara destabilisera Argentina utan även ett försök att återerövra Latinamerika, säger Beinstein.

– Regeringen är mycket svag och har inte kunnat förändra mycket under tio år av mediekoncentration i landet. Det skulle aldrig hända i Bolivia med Evo Morales.

Nisman och USA-ambassaden

Santiago O'Donnell

Den argentinske journalisten Santiago O'Donnell, författare till flera böcker om USA:s penetration i landet och avslöjandet från Wikileaks, avslöjade hur den nu döde åklagaren Nisman besökte USA-ambassaden regelbundet. Inte mindre än cirka 150 “wikileaks” skickades från USA-ambassadören till State Departement som handlade om Nisman:

“Rapporterna visade att han (Nisman) inte agerade oberoende i förhållande till USA:s ambassad. (…) Han förväntade att ambassaden skulle säga vad han skulle göra och ambassaden berättade för honom vad han måste göra”, sade O'Donnell till radiostationen Radio America och tillade: “De sa till honom att han inte undersöka det syriska eller det lokala spåret eftersom det skulle distrahera. I stället pekade de ut iranierna som de skyldiga”.

Vad Interpool sa

Hector Timerman.

Den gemensamma röda tråden i Alberto Nismans 290 sidor som nu har offentliggjorts handlar om att presidenten och hennes utrikesminister ville upphäva den internationella arresteringsordern från Interpool.

“Upphävandet av den internationella arresteringsordern utgjorde ett centralt intresse för de iranska myndigheterna i denna överenskommelse och utrikesminister Timerman accepterade och bidrog till detta. Han gjorde allt som stod i hans väg för att detta mål skulle uppfyllas av Interpool”, skrev Nisman på sidan 107 i sin rapport.

Från att Nisman återvände från Spanien till Argentina den 12 januari i år och fram till hans död den 18 januari, upprepade Nisman dygnet runt denna anklagelse mot president Kirchner och utrikesminister Timerman. Men hur förhöll det sig egentligen?

Den 15 januari svarade utrikesminister Hector Timmerman på anklagelsen. I den uppger han att Nisman, under Nestor Kirchners regering (2003-2007), vägrade att resa till Interpools högkvarter i Lyon i Frankrike för att Interpool skulle aktivera den internationella arresteringsordern mot de misstänkta iranierna.

“Varför vägrade han (Nisman) och varför accepterade han bara efter att han bett underrättelsechefen Antonio Stiusso tala med Aníbal Fernandez” (dåvarande inrikesminister)?

Men Nisman insisterar i sin rapport att utrikesminister Timmerman den 26 november 2013 försökte förmå dåvarande interpoolchefen Ronald Nooble att upphäva arresteringsordern mot iranierna.

– I dag har jag talat med Interpools före detta chef som sa att han inte kunde tro vad han hade läst och därför skickade följande e-post som jag vill läsa upp för er, sa Timerman på en presskonferens.

Nooble skickade sin e-post till Timmerman den 16 januari, alltså två dagar innan åklagare Nisman förlorade livet. I dokumentet dementerar Nooble fullständigt påståendet om att regeringen och Timmerman skulle vara ute efter att upphäva arresteringsordern mot de åtta iranierna.

Interpoolchefen Ronald Nooble.

Mord eller självmord?

Det är aldrig riktigt att spekulera i ett ouppklarat dödsfall, men mord eller självmord? frågar jag Beinstein. Kan det vara så att Nisman själv insåg att hans rapport i själva verket inte höll i en rättsprocess och därför tog sitt liv?

– Det är möjligt. Han sköt sig med ett lånat vapen av en suspekt assistent i den utredning Nisman var chef för. Men Nisman hade två pistoler registrerade i sitt namn, dessutom mycket kraftigare än pistolen han lånade som var kaliber 22. Varför låna ett annat vapen?

Nisman och hans före detta fru hade ett intimt samarbete med Antonio Stiusso. Denne inledde sin bana som säkerhetsagent för 42 år sedan varav sju år under militärdiktaturen då 30.000 argentinare “försvann”. Fram tills december förra året var han chef för den argentinska underrättelsetjänsten SI. Då fick president Cristina Fernandez nog av Stiusso, som opererade mer för CIA och Mossad än för att värna om den inre säkerheten inom den argentisnaka staten. Presidenten avskedade Stiusso.

Utpekad CIA-agent

Beinstein och människorättsorganisationerna pekar ut Stiusso för att stå direkt i förbindelse med CIA och Mossad. I ett dokument som publicerats, förmodligen av Stiussos egna fiender inom SI, dokumenteras hur den nu döde åklagaren Nisman och hans före detta fru hade affärer ihop med Stiusso.

Den före detta underrättelsechefen Stiusso som arbetade intimt med den nu döde
allmänne åklagaren Alberto Nisman under tio år.

Det som är ett mysterium är varför Nisman avbröt sin semester i Spanien, planerad återresa den 23 januari men återvände redan den 12:e trots semesterperiod. Vad var det som gjorde att han återvände? Var det Stiusso som fick honom att återvända? frågar sig Beinstein.

– Det är möjligt att någon hade lovat Nisman den “politiska bomben” som skulle fälla regeringen och som Nisman skulle presentera inför kongressutskottet. Men dokumentet, som inte fanns i Nismans rapport, överlämnades aldrig och där stod Nisman “naken” en dag innan han skulle presentera sin rapport. Förmodligen sa hans uppgiftslämnare att “Fram till hit, nu får du klara dig själv”! Det är den enda hypotes jag kan tänka mig som förklarar åklagare Nismans död.

– Men det viktigaste att vi läser den politiska slutsatsen av fallet Nisman. Läs och se vad USA-tidningarna respektive CNN säger. Där ser vi den skoningslösa mediekampanjen som förs mot Argentina, sammanfattar Beinstein.

Efter att intervjun gjordes och en förkortad version publicerades i Flamman, upplöstes SI, den argentinska säkerhets- och underrättelsetjänsten av president Fernandezden 26 januari . Det modiga beslutet hälsades med applåder av de som drabbats av denna statliga institution som tjänat militärdiktaturens bestialska människorättsbrott men också för att stå i tjänst hos utländska stormakter som framhållit sig som folkmördare och som institutionaliserat tortyr som förhörsmetod.

På spanska, intervjun med Jorge Beinstein:
https://app.box.com/s/lkgwtqde11ka5cz93cazxuhuyiaz9v8g