 |
Överlevande
fackföreningsledare eller anhöriga till de 14 som greps och ”försvann” på
Mercedes Benz´ anläggning i Buenos Aires under militärdiktaturen, de flesta i
augusti 1977. FOTO: DICK EMANUELSSON.
|
2006: TRETTIO ÅR EFTER MILITÄRKUPPEN I ARGENTINA
Mercedes Benz inför rätta
för “försvinnanden” under militärdiktaturen i Argentina
Av
Dick Emanuelsson
I
Argentina försvann under den argentinska militärdiktaturen, 1976-1983 uppskattningsvis
30.000 unga människor från den politiska vänsteroppositionen. Fjorton av dessa
var arbetarledare på Mercedes Benz´ stora anläggning i Buenos Aires. Latinamerikareportern
Dick Emanuelsson har träffat några av de överlevande som skulle ”försvinna” på
Mercedes Benz.
I
början av 1970-talet hade de 4.000 arbetarna på Mercedes Benz fabrik i Buenos
Aires kastat ut sina korrumperade fackliga ledare. Reaktionen var logisk
eftersom byråkraterna hellre valde att samarbeta med företagsledningen än att
företräda sina medlemmar. Under 1975 genomfördes en storstrejk som avsevärt förbättrade
de ekonomiska och arbetsförhållandena. Företagsledningen och det korrumperade maffiastyrda
metallarbetareförbundet SMTA fann varandra och i militärdiktaturen fann de
lösningen på sitt ”problem”. Den 24 mars 1976 genomfördes militärkuppen under ledning
av general Jorge Videla.
–
Den natten när den paramilitära kommandogruppen sprängde ytterdörren med en
dynamitladdning låg dimman otroligt tjock över bostadsområdet. Visst minns jag
chocken och skräcken som följde när de maskerade männen trängde in i huset och
förde bort Oscar Alberto. Minnena kommer aldrig att förträngas, trots att jag
bara var tio år.
Det
säger Ruben Nervo, bror till Oscar Alberto Nervo, en av de 14 arbetarledarna på
Mercedesfabriken som försvann i augusti 1977. Jag träffar Ruben på legendariska
Plaza de Mayo i Buenos Aires en torsdag, där han och flera av de nu
pensionerade arbetarna på Mercedes Benz demonstrerar tillsammans med de ”Galna
Mödrarna”.
DÖDSSKVADRONEN ”AAA” Bredvid
Ruben går Alejandro Daer. Trots att han aldrig hade hållit i en revolver sattes
han upp på listan över 115 arbetare på Mercedes fabrik och anklagades för att
vara en ”subversiv terrorist”. Men han hade tur för när militären kom och skulle
föra bort honom hade han som en säkerhetsåtgärd lämnat fabriken några dagar tidigare.
–
Mitt enda brott var att jag representerade mina arbetskamrater på Mercedes. Om
jag därmed är ”subversiv” är jag stolt över att ha varit ”terrorist”, säger
mannen med det blanka håret och vänliga ögonen som lyser i den starka solen
framför presidentpalatset, La Casa Rosada.
Alejandro
hade reagerat mot metallfackets ordförande Jose Rodriguez’ och företagets
samarbete. Det fanns även starka misstankar om att de informerade den
paramilitära dödsskvadronen ”AAA” (Argentinas Antikommunistiska Allians)
om ”uppkäftiga arbetare”. Och när arbetarna rensade den stora verkstadsklubben
på dessa korrumperade fackbossar skrev också 14 av de nya fackföreningsledarna
under sin egen dödsdom, menar Daer.
”GABY”
GABRIELA WEBER är
tysk journalist, filmare och författare som på plats följt fallet Mercedes Benz
i Argentina under 25 år. Hennes avslöjande av företagets produktionschef och metallarbetareförbundets
SMTA:s ordförande Jose Rodriguez har gjort henne fruktad. Metallinternationalen
(IMF) har tvingats att agera och på ett möte den 14 maj 2005 suspenderades Rodriguez
som IMF:s vice ordförande.
–
Rodriguez överlämnade listor på arbetare som han såg som politiska fiender och
krävde att företaget till och med skulle avskeda fler än de 115 som
Mercedesledningen senare gjorde, säger hon med en säkerhet i rösten som
avslöjar att hon kan sitt tema.
 |
PRODUKTIONSCHEFEN KIDNAPPAS I
Argentina fanns vid tillfället två gerillagrupper. Den ena, ERP-PRT opererade
framför allt i provinsen Tucuman i norr medan den urbana gruppen Monteneros
var en politisk strömning inom peronistpartiet. Den senare kidnappade som
protest mot avskedandena på Mercedesfabriken produktionschefen Heinrich Metz, en
gammal tysk nazist som hade dömts i Tyskland för naziaktiviteter under kriget. Gerillans
krav var att de 115 avskedade arbetarna skulle återanställas. Kraven uppfylldes
och Metz släpptes i slutet av 1976.
–
Tre månader senare äger militärkuppen i Argentina rum. Det ”smutsiga kriget” mot
folket institutionaliserades, säger Weber. Bara några dagar efter statskuppen
kidnappades fackföreningsledaren Juan Martin inför arbetare och företagsledning.
Han fördes till armébataljonen där han torterades barbariskt och utfrågades om
sina arbetskamraters politiska aktiviteter. Men han hade tur, för tusen av hans
arbetskamrater, fortfarande ovetande om den fruktansvärda repressionen som
statskuppen senare skulle utlösa, genomförde en demonstration under 24 timmar utanförför
armébasen med krav på hans frigivande. Dessa tusen arbetare utsatte sig för en
enorm risk men de räddade livet på Juan Martin.
MILITÄREN
MERCEDES BÄSTA KUND Men
arbetarna inte bara nöjde sig med frigivandet av sin arbetskamrat. De antog också
ett uttalande där de tog avstånd från statskuppen. Uttalandet hade en speciell
symbolik eftersom militären var och är en av Mercedes Benz´ största kunder. Pansarfordonet
Unimoc används som specialfordon för att slå ned uppror och bryta upp
folksamlingar.
Arméofficerare
besökte varje dag företagsledningen och framför allt dess produktionschef, Juan
Ronaldo Tasselkraut. Mercedes’ Tasselkraut överlämnade metallarbetaren Héctor
Ratto till bödlarna som förde honom till militärregementet på Campo de Mayo. Ratto
hade överlämnat ledningen för facket till en annan kamrat, Diego Núñez som
samma natt försvinner för alltid.
Polisstationen
dit de flesta gripna arbetarna först fördes leddes av poliskommissarie Lavallen.
Flera av fruarna till de ”försvunna” Mercedesarbetarna har vittnat om att ”det
var han som kidnappade min man”. 1978, efter att 30.000 argentinare och
Henry Kissingers ”Operation Condor” hade avslutats med ett makabert saldo,
lämnade Lavallen den argentinska poliskåren och premierades med en anställning
som säkerhetschef på Mercedes Benz’ anläggning i Argentina.
Denne
“ordningens väktare” av medborgare och kapital avslöjades för ett par år sedan av
Mödrarna på Plaza de Mayo för att ha ”adopterat” en flicka, Paula Logares av de
drygt 500 bebisar som slets ifrån de kvinnliga gravida fångarna. Mercedes
säkerhetschef dömdes till två års fängelse.
–
Men han dömde bara för denna adoption, inte för att ha torterat eller låtit
hennes mor eller andra försvinna, säger Weber.
MERCEDES SKÄNKER MILITÄREN FÖRLOSSNINGSUTRUSTNING Han heter Sebastian och föddes
1978, och skulle bli Gaspar Onofre Casado och Adriana Leonor Tasca son. Den
22-åriga Adriana var i femte månaden när hon och Gaspar den 10-15 december 1977
”försvann” i händerna på militären.
I mitten av februari i år kunde de ”Galna Mödrarna på Plaza
de Mayo” meddela att ”Jose”, hade återfunnit sin biologiska familj. Han hade förlösts
på en underjordisk förlossningsklinik på Marinens mekaniska skola. De som hade
utrustat detta tortyrcentrum med förlossningsutrustning och kuvöser var
Mercedes Benz.
– Under militärdiktaturen (1976-1983) fördes de gravida
kvinnorna till ESMA (Marinens mekaniska skola) där en hemlig provisorisk
förlossningsklinik upprättades. Några kvinnor fördes också till den hemliga
förlossningsenheten på militärgarnisonen och koncentrationslägret Campo de
Mayo.
–
Det fanns knappast någon förlossningsutrustning överhuvudtaget men denna och kuvöser
skänktes av Mercedes Benz, enligt vittnesmål av en före detta VD på Mercedes
Benz&Argentina, säger Gaby Weber.
TRE
BARN HOS MERCEDESDIREKTÖREN Enligt
Mödrarna från Plaza de Mayo föddes det under dessa omständigheter uppskattningsvis
500 barn men bara 82 har återförts till sina biologiska familjer som far- eller
mormödrar.
–
Hos Mercedes´ produktionschef Juan Ronaldo Tasselkraut och hans bror finns det
tre barn som adopterats i adoptioner som betraktas som olagliga trots att det
finns formella men förfalskade födelseattester som undertecknats av barnmorskor.
Jag tog kontakt med barnmorskorna som ALLA är inblandade i andra fall av
adoption av barn till försvunna mödrar som rövats bort av militären och
överlämnats till privatpersoner. En av dessa arbetade också på Campo del
Mayos militärsjukhus. Barnmorskorna, när jag sökte upp dem, var de rejält uppskakade
över min undersökning eftersom detta brott inte preskriberas i Argentina.
För DaimlerChrysler är försvinnandet av 14 arbetarledare
1976-77 och den uppdagade historien om dess produktionschef, en känslig fråga. Men
företaget fortsätter försvara sina anklagade chefer. Gaby Weber:
–
I juni 2004 uppgav de att företaget inget visste eller hade något att göra med
de försvunna nyfödda barnen. ”Om Tasselkraut fängslas så är det hans problem.”
SOLIDARITET
OCH RÄTTSPROCESS – I
år (2006) kommer en stor internationell konferens äga rum i Berlin med anhöriga
till de försvunna och deltagande av representanter från många Mercedesfabriker.
Men den officiella massmedian i världen har knappast berört denna känsliga
fråga, säger Weber. Inflytandet från DaimlerChrysler är enormt och därför aktar
sig media från att ta tag i temat.
Vad
finns det då för perspektiv för att sanningen och rättvisan skall segra en
gång? undrar jag.
–
I Argentina är korruptionen inom rättväsendet stor. Därför öppnade de överlevande
och anhöriga till de försvunna en ny rättslig process år 2005 fast i USA. Detta
är nu möjligt eftersom Mercedes är fusionerat med amerikanska Chrysler.
Och
motståndaren, koncernen Daimler Chrysler, är en gigant som inte är lätt att
besegra. Företaget är en jätte inom vapenindustri, teknologi och kommunikation.
Bland annat är företaget den enda operatören för Argentinas
kommunikationssatellit och kan, genom en tangenttryckning, klippa av landet
från omvärlden.
Dick
Emanuelsson
President
Kirchner lovade men svek
Den
12 maj 2005 träffade president Néstor Kirchner Mercedesarbetarna och lovade dem
en grundlig utredning om ödet för deras 14 försvunna kamrater och utreda anklagelserna
mot produktionschefen. Detta lovade Kirchner på mötet:
- Upprätta en undersökningskommission med den förre Nobelpristagaren Adolfo Pérez Esquivel som ordförande.
- Utse en specialåklagare med uppgift att företagets direktörer inställer sig inför domstolen och vittnar under ed.
- Att verkställa
arresteringen av Mercedes förre säkerhetschef, förre poliskommissarien Rubén
Lavallen som av den spanske domaren Baltasar Garzón och hans argentinske
kollega Canicoba Corral anklagas för att ha torterat arbetare på Mercedes Benz,
deltagit i försvinnandena av de 14 samt ha rövat bort ett nyfött barn till ett
”försvunnet” par.
- Undersökning av födelseattesterna av barnen till Juan Ronaldo Tasselkraut, den förre produktionschefen på Mercedes.
- Men trots att det gått tio månader har inte president Kirchner verkställt en enda av de fyra punkterna som han lovade.
Dick
Emanuelsson
30 ÅR EFTER MILITÄRKUPPEN:
Paramilitära bödlar i brutal attack mot en av Mödrarna på
Plaza de Mayo
Just när jag hade
lagt sista handen på ovanstående reportage kom nyheten: 77-åriga Sonia Torres, ordförande
för de Galna Mödrarna i staden Cordoba, misshandlades brutalt av sina angripare
denna måndagsnatt den 13 mars i år. Tre maskerade paramilitärer trängde in i
hennes hus och framför sin dotter och barnbarn mordhotades Sonia Torres. När Torres
vägrade resa sig satte en av de tre männen sin pistol mot tinningen på Torres
och tryckte av. Men pistolen var inte laddad. Därefter släpade han henne till
toaletten där han slog henne i huvudet med pistolkolven.
Sonia
Torres har den senaste tiden gått i spetsen i sökandet efter de bortrövade
bebisarna i Cordoba och det är tydligt att hon har varit nära att trampa på
livsfarliga minor. Angriparna är mellan 25-30 år, uppgav Torres.
Aktionen
var inte oväntad för det senaste året har de forna bödlarna och deras aktuella
politiska arvingar i Argentina intensifierat sina hot mot de modiga Mödrarna.
Dick
Emanuelsson
